På väg till jobbet i morse blev jag vittne till vad som måste vara gatans motsvarighet till savannens gasellkäkande lejon: en sopbil som tuggade i sig en hel soffa!
Nästan lika otäckt att se (och höra!) var det också. Man vet liksom om att det måste ske då och då, men vill helst inte veta hur brutalt det går till...
Tyvärr hade jag inte sinnesnärvaro nog att få upp kameran innan det sista benet försvann in i den gula plåtmagen. Men å andra sidan hade det nog blivit på tok för starka bilder för att kunna kalla den här bloggen barntillåten.
(Undrar om jag börjar bry mig för mycket om möbler??)
haha skönt att se att det inte bara jag som tror att möbler har en själ och inte får kastas bort.
SvaraRadera