Ett vitrinsskåps pånyttfödelse

Under hela min uppväxt stod ett jättefint vitrinskåp bortglömt i ett rum hos farföräldrarna, ständigt beundrat av mig och min mamma. Så när det blev dags att sälja gården och dela upp bohaget la jag vantarna på det. I åtta år har det sedan stått inknött i mitt källarförråd. Men när vi skaffade stugan i höstas uppenbarade sig äntligen möjligheten att låta det komma fram i ljuset igen.

Så här såg det ut när vi baxat ut det till stugans källare (där den låga takhöjden tvingade oss att förvara det liggande):

Skåpet var mycket skickligt målat för att se ut som ädelträ, men målningen alltför skadad för att gå att rädda. Vi tog därför beslutet att helt måla om det.

Först blev det till att tålmodigt slipa bort den gamla färgen så gott det gick. (Här fick vi god hjälp av Jo's Joflopp förresten, tack för det!)

Väl på plats i storstugan blev det tre lager färg utvändigt (sidenmatt svart) och invändigt (halvblank vit) innan slutresultatet var klart:

Lite pyssel återstår med omkittning av glasrutor och lite bättringsmålning här och där, men vi är väldigt nöjda så långt ändå!