Nästan som E.M.D.

Ibland när jag är ute och går med Semla och Champis får jag en glimt av hur det kanske är att vara kändis. Idol närmare bestämt. Typ som Spice Girls eller killarna i Hanson Brothers eller vem det nu är som kidsen beundrar nuförtiden (oj vad gammal jag blivit...). Som har horder av fans springande efter dem på stan, tiggande autografer och kramar och foton.

Ungefär så har vi det också ibland. Senast i morse blev vi jagade av stjärnögda fans.

Eller ja... ett fan var det bara. Och ingen tonåring, utan en medelålders dam i page och piffig dräkt med scarf. Men sprang det gjorde hon! Tvärnitade, fulparkerade på trottoaren, flög ur sin bil och kutade efter oss så snabbt som pumpsen tillät. Och tjoade och tindrade tårögt och kunde inte se sig mätt på de små liven. Vi stannade såklart till en stund och svarade på alla hennes frågor. Semla kramades och skrev autografer slickade henne glatt och piskade med svansen. Champis är mer av en diva och nöjde sig med att låta sig överösas med komplimanger sanningar.

Damen sa att detta gjorde hennes dag. Jag tror bestämt att det gjorde min dag med :)

Idolfoto